Magnifika mässing

Jag älskar att bryta av färger här hemma med metalliska toner. Som ni vet tycker jag ju om koppar i både gammal och ny utformning och i fönstret står alltid min vattenkanna i stål från IKEA (för inlägget kring kannan, tryck här) för att bryta av mot det gröna i växterna.

Men är det en metall som följt mig från Småland och hit så är det mässing. Det är få saker som är så stämningsfullt som levande ljus och särskilt när lågorna får skimra i guldfärgen. Jag skrev om malmljusstakar så sent som i mars (inlägget Ljus att tänka på) och nu när höstmörkret kryper närmare är det dags att ta fram dem igen. Och extra kul är det, för i somras fyndade jag en ny ljusstake! cofcofcofJag köpte den på en loppis i en kvarn (!) i somras. Jag älskar Öland av många anledningar, det här är en av dem! Den kostade mig 45 kronor, vilket i mina ögon är absolut ingenting. Jag har minnen av farmors gårdskök och doften av stearin, och just sådana här ljusstakar. Känns kul att nu ha en egen!
De andra två har Johan köpt till mig på en loppis för några år sedan för 50 kronor. mdemdemdeDet blev verkligen ett litet antikhörn av min byrå, precis som jag någonstans hade tänkt mig redan vid Projekt: Glaskupa. Det är roligt hur lite småändringar kan göra att man tycker att hela rummet får ett lyft!

Nya finpennan

Ibland finns det ting som verkligen faller en i smaken. Som man blir blixtkär i och som sedan inte lämnar en ifred, hur man än gör för att försöka glömma, förtränga, bortse ifrån. Den här pennan är ett sådant föremål. IMG_20160804_183012Tillsammans med två andra spetsar och en flaska bläck var de oemotståndliga. Till och med asken tycktes ropa på mig!

Pennan med tillbehör kommer göra sig fina att ha framme på skrivbordet och jag har redan planerat att skriva etiketterna på årets julklappar med den. Och det känns extra fint att ha köpt det på jobbet, Eketorps borg. Ett praktiskt och användbart minne, med andra ord!

Glaskupan

För några veckor sedan, närmare bestämt 3 idag, skrev jag om det senaste numret av Hem och antik. Mitt inlägg kan du läsa här. De har alltid en massa inspirerande reportage men det var ett jag fastnade för extra mycket. Det handlade om glaskupor och hur de kan accentuera stilleben. Det här är något som malt inom mig och till slut kunde jag inte låta bli.

IMG_20160427_195835

Återigen fastnade jag för Åhléns och glaskupan, 25 centimeter hög, kostade 99 kronor. Jag valde att ha en svart marmorskiva inunder, 18 centimeter i diameter, för att skapa kontraster mot det förväntade innehållet. Den kostade 199 kronor och fanns även i vitt och grönt, men efter samråd med Frida och Julia så fick det bli den mörka.
Jag är så glad att marmordetaljer är inne. För mig känns det som gedigna detaljer i ett hem, något som kan ge både en aktuell men också tillföra en äldre känsla. När jag hör ordet marmor så tänker jag i första hand på Antiken, vilket skvallrar om vilken historianörd jag egentligen är… Antikt ur ett inredningsmässigt perspektiv har jag i den röda marmorn på min byrå. Antagligen hamnar den här expositionen även där. Som ett förstärkt antikt hörn i hemmet. Vi får se.

IMG_20160427_195756

IMG_20160427_195717

Det ser redan mäktigt ut, så jag tror verkligen att det här kommer bli suveränt. Jag älskar när jag känner mig så här ivrigt inspirerad, helt underbart!

IMG_20160427_195638

Jag sparar alltid den räfflade kartongen och pappret som en får med vid köp av ömtåliga ting. Det är perfekt att ha hemma när en ska slå in presenter och inte har något kartong i passande storlek och om gåvan är av den bräckliga sorten. Har du plats så är det ypperligt ur ett inslagningsperspektiv eftersom det underlättar och så är det bra för miljön.
Hur mitt stilleben kommer se ut får ni hålla er till tåls med, det kräver lite planering. Den bästa sortens!

Romresa

Nu har det varit väldigt tyst här och det är jag ledsen för. Jag är nämligen på en trip i Rom för en längre weekend. Det är min tredje gång och jag älskar verkligen den här staden mer och mer.

Risken för ett inlägg med bilder är hög kommande dagar, hehe. Här nedan är en marmorbit som finns på Forum Romanum.

IMG_20160403_130015

 

Årskrönika 2015

Och 2015 har lidit mot sitt slut. För att vända till nästa blad på riktigt kan det vara bra att analysera året som gått, innan det nya året och kapitlet ska inledas. Här följer en liten men sammanfattande text kring vad 2015 gav mig.

En bättre start än den jag fick förra året kan man bara inte ha. Jag och underbara Johan åkte till London för en weekend mellan terminerna i januari. Och ååh, vad jag älskar den staden! Jag hade besökt den en snabbis för några år sedan men att äntligen få spendera lite rejält med tid där var jättehärligt.

Att gå omkring på British Museum i två och en halvtimme utan att sätta sig ner var en mindre bra idé, men så blev det. Det är tur att Johan är (nästan) lika intresserad av historia som jag själv! Och Big Ben och Foyles bokhandel är ju bara måsten att göra när man är i London. Nästa gång får det bli Towern och Westminster Abbey för vår del. Och vem vet, kanske det blir redan 2016?

Och på bokrean i februari-mars köpte jag 14 böcker… Har aldrig någonsin spenderat så mycket pengar på böcker på så kort tid. Jag har inte hunnit läsa igenom alla ännu men det är ju lite det som är meningen. Att ”att läsa”-högen bör vara större än ”läst”-högen. Så ska det bara vara!

IMG_20150303_161023

2015 var också det år då jag blev kär i Rörstrands Ostindia och fick min älskade tekanna av Frida och Julia i födelsedagspresent. Tack, kära vänner!  Ni känner mig då alltför väl. Om detta kan du läsa i inlägget tetokig.

I somras passade jag, mamma och Johan på att besöka min bror och sambo i Malmö och tog en heldag i Köpenhamn. Det är verkligen en vacker stad! Nyhavn, våfflor och sedan Gekås i Ullared på vägen hem. Jag kan då sannerligen inte klaga!

Nästa stora sak som hände 2015 torde vara ihopflytten. Det känns så otroligt lyxigt, mysigt och bara helt sagolikt att få bo tillsammans med två av de allra finaste. Så jag vill gärna passa på att skicka ett stort och enormt tack och en bamsekram till Johan och Frida – ni är bara bäst. Tack för att ni låter mig hållas med alla tosiga idéer jag får för mig!
Och vad jag lärde mig bra saker av den flytten! Om det kan ni läsa här.

Och så Bokmässan i Göteborg. Jösses, jag vet knappt vart jag ska börja. Bara att det inte kommer sluta. Första men absolut inte sista gången jag var där. Men det räcker väl med att säga så. Bokmässan. Mmmmmmmm…. *drömmer sig bort*

Men vad jag hunnit med saker i år, även om detta mest är en bråkdel. Mer än vad jag trodde, mer än jag kommer ihåg. Ett år går så fruktansvärt fort. Det gäller att haka på och hänga med så gott en kan ibland. Rätt var det är så blir det uppförsbacke och det går tungt och trögt. Och så kommer en nedförsbacke som bara rasar neråt och allt känns så där lätt och ledigt. Och på raksträckorna, som kanske inte är de allra roligaste alla gånger, så gäller det att ha förmåga att återhämta sig. Innan du vet ordet av så är det upp- eller nedåt som gäller igen och då kan det vara bra att vara utvilad.

Jag hoppas att ditt 2015 var fantastiskt, men att 2016 blir än bättre!

Mysmåndag

En ångande, varm kopp te. Ljus i pre-adventsmörkret. Och trä genom snören på mina nyinköpta minijulkulor. Jag kan inte klaga! Dessutom går ”Det sitter i väggarna” på SVT. Verkligen ett superbra program, med en historiker och en byggnadsantikvarie som tittar på olika hus, ser till dess historia och ger renoveringstips. Lärorikt ur många perspektiv, alltså!

IMG_20151123_200323

En liten förklaring

Jag har ett stort intresse för historia och arkeologi. För vad gamla händelser, ruiner och platser kan förklara, berätta och hemlighålla för oss. Det är något jag delar med min familj, och som vuxit med tiden.

När jag går i Kalmar inser jag att det inte är så konstigt. Dels för min uppväxt då, men när man betraktar Kalmar slott kan man inte annat än att bli imponerad. Tänk om stenar kunde tala! Vad är det egentligen som döljer sig i väggarna, vilka människor vandrade en gång på vindbryggan? Stod de också vid viken och såg ut mot det mäktiga slottets siluett i kvällningen? Det är en klyscha men jag älskar verkligen uttrycket ”historiens vingslag”. Det är verkligen så det känns, när guiden visar in gruppen i ett rum och ivrigt förklarar vad rummet användes till en gång, för väldigt mycket länge sedan. Jag får gåshud bara jag tänker på det.

1437937990347 IMG_20150724_210606 IMG_20150728_175216

Får du möjlighet så tycker jag verkligen att du ska gå på visning på slottet i Kalmar. Låt dig hänföras av dess historia! Guidningen ingår i entrépriset. Mer info hittar du på deras hemsida här.