Tankar kring hemmakontoret

I vår nuvarande boendesituation är mitt hemmakontor också matbordet. Jag tycker absolut att det funkar och jag trivs med arrangemanget. Samtidigt saknar jag så klart att kunna sitta vid ett rejält skrivbord och ha en ergonomisk stol och alla min saker framme (läs pennor, skrivböcker, färgade flikar och alla post it-lappar) på samma ställe, utan att flytta dem när det kommer gäster och/eller det ska ätas.

Jag tror på att sätta sig och göra det som ska göras. Att ha disciplin. Så var det inte förut, men jag har insett att inspiration och motivation kan infinna sig medan arbetet pågår. Jag föredrar det framför att vänta på någon slags skaparanda och plötslig inspiration. Det är ju enastående bra med inre drivkraft, vilja och lust naturligtvis, men då gärna kombinerat.
Att det sedan finns genvägar till att få inspiration är en annan sak. Och en utav dem är att arbeta med sin omgivning. Vad får dig att må bra? Vad inspirerar dig och ger lite extra kraft? Färger, blommor och växter eller kanske textilier, såsom kuddar och filtar? Böcker, pennor, klockor eller kartor?

Sett till vad som gör dig glad, inspirerad eller påminner dig om den disciplin du behöver, kan det vara fördelaktigt att omge sig med det.

Se till att forma den som du vill ha den, men framförallt som du behöver ha den. Vad är dina ändamål med hemmakontoret? Som förvaringsplats, vilket tyvärr mitt skrivbord ofta används till i slutändan, som skrivplats eller kanske enbart pappersarbete? Det är viktig att ha det i åtanke när du ska skapa din arbetsplats.
Och hur underbart är det inte omgärda sig med inspiration när man ska jobba? Att känna hur den sipprar genom hela den miljön du verkar inom? Jag ryser bara jag tänker på det!

Passande nog hittade jag en tidning som just i detta numret behandlade detta ämne, Rum hemma. Det är ytterligare en tidning som jag inte har läst förut.

IMG_20160114_160025

Och att bygga sin arbetsplats hemma tar sin tid, det måste ibland få växa fram. För mig är skrivbordet i sig oerhört viktigt, eftersom det är en så stor möbel och den där jag brukade spendera mest tid om dagarna. Utöver min fåtölj, naturligtvis, som du kan läsa om i ett av mina första inlägg för snart ett år sedan, Mitt hörn i världen.
Och så plötsligt händer det. Jag får ett nytt ha-begär. Det har gått en dryg vecka sedan jag köpte mitt efterlängtade tidningsställ, men nu. Alltså. Det här slår till med oväntad kraft och jag är så förälskad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

image.php

Skrivbord, gjord i träslaget valnöt. Jag har drömt ett sådant här sedan jag var barn! Är det inte en skönhet så säg?

Den och bilden är från Chili och inget jag har råd med just nu. Men ibland kan längtan vara lika underbar som att uppnå själva syftet. Och naturligtvis kommer jag då att tänka på Karin Boye, och dikten I rörelse:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s