För vem stressar jag egentligen?

Den här veckan hade ingen vidare bra start. Slutet på förra däremot – alltså. Hur ska man kunna hantera vardagen efter att ha varit i en så fantastisk bubbla en hel helg??
Men ett inlägg om min boksmälla efter bokmässan kommer senare. Det här är något viktigare på sitt sätt, något som vi alla har i ibland och känner av i olika grader.

Jag menar naturligtvis stress. Den där känslan som får dig att bita ihop tänderna så att käken ömmar, hjärtat att flimra, svetten att pärla sig i pannan och som gör att du inte längre kan andas normalt hur du än försöker. När du är så stressad att du blir stressad av att du inte kan stressa ner och därför stressar ännu mer.

I måndags hade jag tur. Jag hade förstående kursare, som dessutom kunde ge mig verktyg för att försöka komma tillbaka till en lugn nivå. Till slut, med en andningsövning, kunde jag äntligen andas ordentligt, lugna ner mig och slippa känna hur hjärtat rusade mot bröstet.
När det här händer, vilket inte är alltför ofta tack och lov, så funderar jag på en enda fråga.

För vem stressar jag egentligen?

Om det nu är för min egen skull, för att visa för mig själv vad jag kan, att jag kan, så gott jag kan, så blir det fullkomligt meningslöst. Det motverkar i slutändan bara mig själv.

Och det så här efteråt leder det mig till en post-stress-fråga. Varför skäms jag över det? Att vara stressad och känna mig blottad när jag visar det? Som om jag inte vågar erkänna det? Är det för att jag känner att jag inte håller måttet, att jag upplever att jag befinner mig i en stressig miljö eller är det just det, att jag skapar en miljö som gör mig stressad för att jag är rädd? Rädd för att misslyckas? Rädd att inte räcka till?

Och när jag kände mig som sämst, så är det verkligen tur att jag har fantastiska personer i min närhet. Underbara, fantastiska Frida hade köpt badskum med min favoritdoft. Det finns inget så avslappnande som ett långt, varmt bad som dessutom doftar rosor. Tusen, tusen tack Frida, du är bäst!

IMG_20150928_200515 IMG_20150928_200529 IMG_20150928_200542

Bästa handtvålen

Det här måste vara den mest fantastiska handtvålen någonsin! Inte nog med att den är skonsam och mjuk, den luktar verkligen rosor. Inte en sådan där kemisk lukt av rosor utan som när man drar in doften från en riktig! Jag är helt såld och har skapat mig ett litet lager av dem. Kostar runt 20 kronor och finns bland annat på Gekås i Ullared och Ö&B.

Här i Uppsala är det väldigt kalkrikt vatten vilket lätt torkar ut händerna. Den här tvålen bidrar till att bevara händernas naturliga fuktighet, åtminstone för mig!

Dessutom har behållaren en otroligt snygg och tilltalande design.

IMG_20150920_221305

Glögg-lycka

Åh, äntligen har de släppt årets glögg! Jag vet att jag är tidigt ute för julfixande men det är faktiskt bara 105 dagar kvar till julafton. För er som känner mig så kanske ni till och med tycker att jag är sent ute i år. Eftersom jag numera bor med två andra människor så försöker jag hålla tillbaka mig själv lite. Jag behöver ju inte börja planera och spela julmusik förrän i oktober åtminstone, tänkte jag.
Jag brukar vanligtvis definiera mig som julgalen. Det är något jag analyserat väldigt mycket kring men det kan vi ta en annan gång.

Det roliga i min glögg-lycka är att jag inte ens dricker glögg. Nej nej, jag har haft det som mitt ”juluppdrag” de senaste åren men har ännu inte lyckats… Det är likadant med julmust och julskinka, helt hopplöst.

Men i år. I år känner jag att det är mer möjligt än vad det vanligtvis brukar vara. Chansen känns oändligt mycket större. Det är nämligen glögg med smak av Earl Grey. Det är alltså TE i glöggen! Jag kan inte INTE pröva då. Känns underbart lovande så nu längtar jag till oktober då flaskan äntligen går att köpa på Systembolaget för 99 kronor.
Dessutom är det en så fantastisk design på flaskan att jag nästan tappar andan. Jag har, som ni nu vet, utvecklat en stark kärlek till blåblommigt. Blossas glögg 2015 är, givetvis, detta och ser så underbart snygg ut. Vill ha den nästan bara på grund av det.

Om du vill läsa mer om årets glögg så tryck här.

Hembakad blåbärspaj

Jag måste medge att jag är stolt. Jag bakade min allra första blåbärspaj i söndags. Och den blev riktigt bra faktiskt!

IMG_20150906_160252 IMG_20150906_160241 IMG_20150906_160237

Jag hade så pass mycket blåbär att det blev en och en halv pajform. Det var inte så svårt som jag hade väntat mig men å andra sidan så ska inte smulpaj vara alltför komplicerat.
Här är receptet jag använde:

Fyllningen: 1 liter blåbär
1 dl socker
2 msk vetemjöl

Smuldegen gör du med: 100 g smör
1/2 dl socker
2 dl vetemjöl

Värm ugnen till 200°. Blanda bären med socker och mjöl i en bunke.
Smält smöret till smuldegen i en kastrull. Låt svalna och placera i ännu en bunke. Rör i socker och mjöl tills det blivit en deg.
Lägg sedan ner bären (alltså fyllningen) i formen och SMULA över degen. Grädda 15-20 minuter. Tadaa! En alldeles underbar söndagsfika, klar på ungefär en halvtimme.
Pajen serverades med färdigvispad marsansås och kaffe.

Positiv pessimist – pessimistisk optimist?

Har ni en speciell önskedröm? En som återkommer, åtminstone en gång per år? Som bränner sig fast, som inte bleknar? Har ni någon gång fått chansen att se till att den går i uppfyllelse?
Det är något jag oroar mig för nu. Jag ska nämligen få uppfylla en av mina största – går det ens att hantera?

Vanligtvis brukar jag kalla mig för positiv pessimist. Jag förväntar mig att det går helt åt helvete men blir glatt överraskad om så inte är fallet. Samtidigt vill jag ju inte att det ska gå fel. Jag vill ju att det ska gå bra med det mesta liksom. Så ändå är jag en optimist, som alltid hoppas. Det är något som jag håller starkt vid, det där hoppet, om det så bara är en liten gnista.
Jag skulle lika gärna kunna kalla mig för pessimistisk optimist egentligen. Fast det låter mer negativt tycker jag, haha.

Det är det här som gör mig rädd. Nervös. Ångestladdad. Även om det på något sätt också är spännande. Roligt. Fantastiskt.

Tänk om det inte blir som jag tänkt mig?

Men vet ni vad? Då får det helt enkelt vara så. Just nu tar jag hellre risken att bli kolossalt besviken. Om en dröm krossas står där tusen åter, eller något. Och ärligt talat – chansen att Bokmässan ska bli en katastrof är definitivt minimal.

Gosetofflisar

Nu ni! Nu är jag redo för höstmyset på riktigt! Tofflorna är inköpta på Lindex för 99 kronor, väl investerade om ni frågar mig. Finns i mörkgrå och rosa också! Det är dessutom halkskydd på undersidan, vilket passar en klumpig person som jag själv.

IMG_20150904_100849